Bordläggningsarbetet, eller bordfyllnaden, båtens skrov tar form. Bordsbrädorna formas, böjs med ånga och passas in. Detta är ett givande skede. Arbetet är förvisso repetitivt, och brädorna bångstyriga, men skulptören i mig får ta plats, och jag står ideligen och ”ögar” linjer och synvinklar. Virket sätter sina begränsningar på formgivningen och det måste ju bli tätt.

Det första bordet nerifrån (sandbordet) var såpass kort att jag fick ut det av endast ett bordsämne. De övriga borden kommer att laskas (fogas ) ihop i längdriktningen av två eller tre bordsämnen. Jag använder mig av epoksilimmade snedlaskar som sedan förstärks med kopparnitar. De gamla och sega furuplankorna böjer och vrider sig fint vid ”basningen” (då man hettar upp dem med ånga), men 16 mm tjockt tätvuxet kräver tidvis en del milt våld.

Nu när fyra bordvarv är lagda är det dags att fokusera på de åtta bottenstockarna som skall passas in i båtens botten på tvären. Tidpunkten är lämplig, då bordläggningen ännu inte nått så högt och man därav kommer åt att jobba från sidorna. Bottenstockarna ger styrka åt skrovet, håller fast kölen genom kölbultarna och fungerar som underlag för durkar och tälde (golvet). Jag laminerade ihop bottenstockarna av rejäla furuämnen, för att ge dem styrka i träets fiberriktning samt höjd.

Båtens motor anlände lämpligt till verkstaden, och vi kunde därmed tillfälligt lyfta in motorn för att måtta in motorbädden, dvs de stadiga balkar som motorn skall bultas fast i. Även ”mastfisken”(mastens fot) är nu på plats. Svetsaren, en mästare på allt arbete gällande syrafast stål kom förbi och tog måtten för bränsletanken, som skall fästas i de två förligaste bottenstockarna.

Här näst fortsätter bordläggningen. När man har bordlagt ett skrov, känns det lite som om man byggt en båt, men den känslan är aningen missvisande. Vid bordläggningen återstår lätt 2/3 av arbetet, då väldigt många träbitar skall tillverkas och sättas på plats, samt allt det övriga…mer om det senare!